Inflammationsmarkörer i serum och synovia från hästar med ledskada

摘要: Halta ar idag den vanligaste anledningen till sjukdom hos svenska hastar och orsaken halta osteoartrit (OA). Stallandet av diagnosen OA kommer ofta for sent sa att irreversibla ledskador redan hunnit uppsta vilket gor det yttersta betydelse forbattra diagnostiken inom omradet. kan pa flera olika satt; akut trauma mot leden, intraartikulara frakturer, repetitivt trauma, skada mjukdelar som orsakar en instabilitet i leden med flera. Forenklat orsakas foljd normal belastning onormal led eller onormal led. Oavsett orsak ses skador ledbrosket beroende hur utvecklad rontgenforandringar ses, vilka avspeglar ett daligt broskstatus. betraktas inflammatorisk ledsjukdom dar ledkomponenter bidrar inflammationen, bland annat producerar bade synoviocyterna kondrocyterna inflammationsmediatorer. I sokandet efter battre diagnostik undersoks mojligheten hjalp biomarkorer inflammatoriska vavnadsnedbrytande processer synovia blod erhalla tidig korrekt diagnostik. I har studien undersoktes amnesspecifika ELISA cytokinerna interleukin (IL)-1β, high mobility group box protein (HMGB)-1 enzymet matrix metalloproteinas (MMP)-13, alla vara sjukdomsprocessen vid OA. Hypoteserna arbetet var forhojda koncentrationer IL-1β, HMGB-1 aktivt MMP-13 serum forekomst typer av patologiska ledforandringar ju gravare makroskopiska patologiska desto hogre nivaer kunna pavisas synovian. Vidare hypotesen nivaerna korrelerade. Fjorton patienthastar ingick sammanlagt erholls fran 24 kot- och karpalleder samband artroskopi. Koncentrationer analyserades typ grad av ledskador noterades under Synovian aven avseende antal leukocyter. Aktivt kunde inte detekteras nagra patientprover IL-1β detekterades bara prov hast. detekterades 20 synoviaprover 12 serumprover, koncentrationen korrelerade signifikant antal leukocyter synovia. Koncentrationen om synovit fraktur pavisades makroskopiskt, men statistisk signifikans forelag ej. Inte heller sags skillnad av ledbroskerosion, slipfaror osteokondrala fragment utan kliniska symtom. Ingen korrelation mellan niva hittas, koncentrationerna oftare lag an serum. Materialet litet undersoka fanns ledskada koncentration HMGB-1. Sammanfattningsvis kunnat visa IL-1β anvandas diagnostisera ledforandringar. Daremot mojligt biomarkor framfor allt inflammatoriskt inslag. Fortsatta studier behovs vidare potentialen